Stöd till människohandelsoffer uteblir, liksom fällande domar

– Förr rörde nästan samtliga människohandelsfall vi mötte utnyttjande av kvinnor i prostitution men sedan ett par år tillbaka handlar det allt oftare om arbetsexploatering för alla kön.

Det säger Kremena Hultby, föreståndare för Frälsningsarméns skyddade boende Lyktan som har plats för fem personer, samt medföljande barn, som utsatts för människohandel och exploatering. Numera möter hon alltfler män som utnyttjats inom sektorer som bygg, restaurang, städ, skogsnäring och bärplockning. Även Frälsningsarméns skyddade boende Skogsbo har tre platser för kvinnor som utsatts för människohandel, samt medföljande barn. Stor vikt läggs vid barnens perspektiv och rättigheter.

Certifierade verksamheter möter utsatta

Safe Havens, Frälsningsarméns traffickingcenter, i Stockholm hjälper till att identifiera potentiella offer för människohandel och ge dem perspektiv på och tillgång till sina rättigheter. Detta enligt en modell från Frälsningsarmén i Amsterdam. Safe Havens har i genomsnitt en ny klient per vecka som söker sig till dem för att få juridiskt och socialt stöd och flera av dem kommer sedan till Lyktan eller Skogsbo. Alla tre är certifierade verksamheter i Nationella Stödprogrammet inom plattformen Civila Sverige mot människohandel. Årligen mottar de medel från Jämställdhetsmyndigheten. Stödprogrammets syfte är att se till att Sverige lever upp till sina konventionsåtaganden när myndigheterna inte har kunnat garantera dem.

Har rätt till betänketid, stöd och skydd

Alla potentiella offer för människohandel har rätt till en så kallad betänketid som är minst 30 dagar och ger tillfälle att återhämta sig och reflektera över sin situation och möjligheten att göra en polisanmälan. Under denna period får personen ett tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige då den alltså inte kan utvisas. Till detta skall det garanteras ett rättighetspaket som innefattar rätten till tryggt boende, fysisk/psykisk vård, juridisk information, materiellt understöd och tolkning för den som inte talar svenska. Detta finns deklarerat i Europarådets konvention om bekämpande av människohandel och dess uppföljande direktiv.

Offer undantas från det grundläggande rättighetspaketet

Inom Frälsningsarméns verksamheter som möter denna målgrupp ser man dock att tillgången till det grundläggande rättighetspaketet inte fungerar fullt ut. Enligt Cecilia Nilsson, samordnare på Safe Havens i Stockholm, har man under senaste året mött ett 50-tal klienter. Ändå har det nationellt sett, till och med augusti i år, endast inkommit 14 betänketidansökningar för människohandelsoffer från socialnämnder till Migrationsverket. (Och ytterligare 6 från förundersökningsledare.) En förklaring till detta kan vara att de som är EU-medborgare redan har rätt att vistas här och att de som har ett arbetstillstånd inte behöver söka något uppehållstillstånd. Men då myndigheterna inte söker betänketiden faller också tillgången till det konventionsstadgade rättighetspaketet.

– Så skall det inte vara anser vi. Även den som redan har ett arbetstillstånd ska ha rätt till stödpaketet men jag tror det är brist på kunskap, erfarenhet och verktyg hos myndigheter som leder till detta. Därför har regionkoordinatorerna en helt avgörande roll i att se till att rättigheterna kommer på plats. I dagsläget ser vi fortfarande stora skillnader i tolkningen och tillämpningen av direktivet i olika kommuner och beroende på exploateringsform, påpekar Kremena Hultby.

– Ofta hamnar kampen för dessa människor på oss, civilsamhället, men det väger dessvärre inte lika tungt när vi trycker på deras rättigheter. Det är vårt jobb att kämpa för varenda en men mycket tid går åt till att utkräva myndigheternas ansvar, fortsätter hon.

Mer kunskap och resurser behövs

Hon nämner kommuner som bara kunnat erbjuda offer boende på vandrarhem i samma kommun som förövarna vistas trots att den utsatte har en hotbild mot sig. För att åtgärda detta krävs enligt Kremena Hultby utökad kunskap och mer resurser i form av personal och pengar så att kommunerna ska kunna ta sig an dessa fall. Cecilia Nilsson instämmer.

– Det finns en bra manual vid misstanke om människohandel men jag tror att det behövs utökad kunskap kring hur den ska användas i praktiken, påpekar hon.

I Europarådets människohandelskonvention visar artikel 12 och 13 tydligt hur reflektionstiden och rättighetspaketet ska hänga samman.

Förundersökningar läggs ner och få döms

Förra året stöttade Plattformen 194 personer som var potentiellt utsatta för människohandel (direkt och indirekt). Av dem rörde 31 procent arbetskraftsexploatering, vilket är en ökning med 11 procent från året innan. Men trots detta har endast ett fall av arbetsrelaterad människohandel lett till fällande dom i Sverige det senaste decenniet.

– Man kan bli lite bitter angående det. Trots vittnen och sparade ljudmeddelanden med hot och att man har gjort allt man kan göra och klienten tror att förövaren ska bli häktad, så blir det kanske ingenting av en polisanmälan eller så läggs förundersökningen ner, säger Kremena Hultby.

– Det verkar vara höga krav på bevisbördan och finnas en del otydligheter kring hur man tolkar vad som är uppenbart orimliga villkor i en arbetssituation. Någon har haft så lite som 17 kronor i timlön men fått boende betalt och då har omständigheterna inte ansetts så dåliga, men hur illa ska man behöva ha det, undrar hon.

Vidare kan det vara svårt att påvisa att någon varit tvingad till arbete om den inte varit inlåst och så vidare men Kremena Hultby understryker att tvång kan bestå av andra faktorer. Exempelvis försörjningsbörda och en i övrigt utsatt och nödställd position som innefattar hot, skulder och repressalier.

Sverige får upprepad kritik av GRETA

Även GRETA, Europarådets expertkommitté mot människohandel, har uppmärksammat bristerna i Sveriges hantering av människohandelns offer. Redan år 2018 framfördes kritik mot att för få utsatta identifieras och att brott alltför sällan leder till fällande domar. Dessutom ges inte brottsoffer den information och det skydd och stöd de har rätt till. Den senaste rapporten från GRETA kom så sent som härom veckan där kritiken återigen upprepas. Madeleine Sundell, jurist och nationell samordnare för arbetet mot människohandel vid Frälsningsarmén, kommenterar:

– Det är ett totalt misslyckande och påvisar att vi inte lyckats uppnå en systematisk förbättring i praktiken. För om de utsatta inte får tillgång till sina rättigheter angående skydd och stöd så kommer vi inte heller få fler rättsfall och fällande domar, understryker hon.

– Så som det ser ut idag är vi helt beroende av att brottsoffren har tillit till systemet och mod att medverka med sina vittnesmål. Detta försvåras givetvis om de inte blir lyssnade på och inte får skyddat boende eller något målsägandebiträde. De lever under hot och förtryck och vågar inte medverka i polisutredningar om de inte tror att de får ut någonting av det, fortsätter hon.

Hon påpekar också att den som inte får rätt hjälp ofta faller tillbaka in i arbetsexploatering, alternativt tvingas återvända till hemlandet där det kanske pågår krig och konflikter.

Vi kräver åtgärder

Av de 166 direkt utsatta personer som Plattformen hjälpte förra året fick endast 21 personer del av rättighetspaketet. Frälsningsarmén vill därför sätta ned foten.

– Vi ställer oss bakom GRETA:s senaste rapport och kräver att alla potentiella offer för människohandel och människoexploatering skall få tillgång till detta, i synnerhet dem som blivit exploaterade på arbetsmarknaden, säger Madeleine Sundell med eftertryck.

– När vi gör tillslag behöver det finnas ett tydligare brottsofferperspektiv och ansvariga myndigheter måste ansöka om 30 dagars betänketid för den utsatte, inklusive rätten till skyddat boende, tolkning, fysisk och psykisk vård, juridiskt stöd och materiellt understöd, fortsätter hon.

Om så inte sker bör regionskoordinatorer och certifierade aktörer inom Nationella Stödprogrammet få rätten att ansöka om betänketid för den utsatte, menar hon på. Detta för att vända den rättsosäkra trenden.

Vill se uppdaterad handlingsplan

Madeleine Sundell hänvisar även till Frälsningsarméns rapport om Sveriges moderna slaveri som mynnar ut i nio olika åtgärder man vill se i en uppdaterad nationell handlingsplan för alla former av människohandel. Bland annat införande av en nationell 24/7-hotline dit utsatta kan vända sig för skydd, stöd och information. I samband med EU:s antitraffickingdag, 18 oktober, besökte hon Sveriges Riksdag för att uppmärksamma politikerna på vikten av att följa de konventioner man antagit gällande bemötandet av människohandelns offer. Hon hoppas nu på politiska förslag som följer Frälsningsarméns krav.

Stöd åt bärplockare och skogsarbetare

Frälsningsarmén har de senaste åren varit involverade i ett par stora tillslag där det funnits misstanke om arbetsrelaterad människohandel. Ett omskrivet fall är de thailändska bärplockarna i Åsele där Frälsningsarméns traffickingcenter i samarbete med myndigheter grep in i höstas. Safe Havens hjälpte därefter de runt 40 bärplockarna att få sina rättigheter aktiverade. De ville återvända till hemlandet men några av dem är fortfarande kvar i Sverige och en rättslig utredning pågår där åtal mot två personer kan väckas inom kort.

Ett annat färskt exempel där Safe Havens har bistått med stöd är fallet där elva indiska medborgare lockats till Södertälje med löfte om bostad och fast arbete. Väl här utförde de bland annat bygg, skogs- och trädgårdsarbete utan lön. Mannen som lurat hit dem och låtit dem betala stora pengar för arbetstillstånd åtalades i första hand för människohandel men tingsrätten ansåg bara att vilseledandet kunde bevisas och inte exploateringen. Han dömdes därför endast för grovt bedrägeri.

– Det blir väldigt tydligt att vägledande praxis saknas här. Det är ytterst beklagligt att tingsrätten inte fann exploateringen styrkt, både för de utsattas upprättelse och för polisens och åklagarens hårda arbete. Jag hoppas verkligen att domen kommer att överklagas, säger Madeleine Sundell.

Teresia Jansson