Stakset och Frälsningsarmén arbetar för de bortglömda barnen

Bildtext: Från vänster: Kjell Karlsten, Sebastian Stakset, Hernan Clavijo och Mattias Nordenberg. Foto: Jonas Nimmersjö

Frälsningsarmén tror att ett sätt att göra detta på är att berätta för dem att de är älskade av Gud. Arbetet har Sebastian redan startat men nu går alltså Frälsningsarmén in och stöder och utvidgar det arbetet.

Hur samarbetet startade

Samarbetet med Sebastian Stakset började redan inför Frälsningsarméns ledardagar i Örebro under våren 2017. Redan innan ledardagarna träffades man vid ett par tillfällen för att samtala och be tillsammans och från Frälsningsarmén upplevde man att det synkade bra ihop med Sebastian.

– Sedan är det Sebastian som har kommit tillbaka till oss, säger Mattias Nordenberg på Frälsningsarmén.

Utmaning när ungdomarna inte längre är inlåsta

När de är ute så har Sebastian med sig sin musiker Kenneth Lillqvist. I arbetet är det viktigt att de kopplar ihop med personer från de lokala kårerna i Frälsningsarmén så att barn och ungdomar på boendena kan få fortsatt stöd och hjälp. Personer som kan fortsätta att besöka boendet. På riksnivå så arbetar Sebastian Stakset och Mattias Nordenberg med att se till att uppföljningen fungerar i hela landet.

– Uppföljningen blir den stora utmaningen, säger Kjell Karlsten sektionschef på Frälsningsarméns programkontor. Om människor blir frälsta i stort antal är utmaningen att följa upp dessa ungdomar. Utmaningen består dels i att de nu finns inlåsta, så de kan ju inte komma till oss. Och när de väl skrivs ut, så kommer de tillbaka till de orter de kommer ifrån. Och det är inte säkert att det är platsen där det här hemmet ligger. Så då behövs en beredskap på hemorten.

"Alla kristna behövs"

Detta arbete är stort och inget som vare sig Frälsningsarmén eller Ichtys klarar själva, menar Sebastian Stakset. Alla kristna behövs. Med väckelse är det som en gryta med vatten som kokar, säger Sebastian. Det börjar i botten med små bubblor. Dessa ungdomar är samhällets botten, om det börjar bubbla här börjar snart hela grytan koka.

– Jag har fått olika kommentarer, berättar Sebastian Stakset. Men sanningen är att myndigheterna i Sverige, regering, polismyndigheten, kriminalvården, Statens institutionsstyrelse (SiS) och fångvården kan bara kan hjälpa en bit, inte hela vägen.

"Även icke troende är positiva till det här"

– Jag tror det ligger en sanning och en hemlighet i bilden med grytan, säger Kjell Karlsten. Alltså om vi tänker på botten av "samhällsgrytan" så har vi kriminalvården och ungdomshemmen som samhället inte vet hur de ska hantera, de som är väldigt trasiga eller gjort sig skyldiga till grova brott och det är klart att om det börjar röra sig där och vi ser att liv blir förvandlade, då väcks människors uppmärksamhet och intresse. Hittills har ju personal, rektorer och ansvariga på SiS-hemmen varit mycket positiva även om de själva inte är troende.

Hatet på boendet byttes ut till kramar

Sebastian berättar att de fått mycket positiv respons från många håll. Från ett boende har de fått veta att dagen efter deras besök så hade de boende tackat personalen och gett dem kramar. Personalen på detta boende hade dittills bara fått möta hat från de boende. Detta var något helt nytt. Och de förstod att det var något bra.

Vid ett annat tillfälle hade personal från ett ungdomsfängelse långt utanför Stockholm kört en intagen under hård bevakning hela vägen till Stockholm för att ge honom möjlighet att möta Sebastian och Hernan Clavijo, en av pastorerna på Icthus. Den intagne hade missat det besök som Sebastian hade gjort på fängelset.

De är väldigt unga

De glömda barnen på dessa institutioner är inte bara kriminella, de är också väldigt unga. Några har autism, några är där för att deras föräldrar har alkohol och drogproblem och så finns det de som begått brott, menar Sebastian.

"Omöjligt att ett barn kan vara ansvarig"

­– Är man vuxen och begår ett brott, då är man ansvarig för sina egna handlingar, säger Sebastian. Men när man är barn, så är vuxna ansvariga. Det är omöjligt att ett barn kan vara ansvarig. Hjärnan kan inte registrera trafiksäkerhet förrän barnet är 12. Hur ska de kunna ha sådant ansvar att de måste sitta inlåsta när de är så unga?

Drömmen handlade om Frälsningsarmén och LP-verksamheten

Sebastian Stakset berättar att det var en dröm som Luis Blas, en av pastorerna i församlingen Icthus hade. I drömmen såg Luis hur de var ute i en liten båt och det fanns mycket folk i vattnet som behövde hjälp. Där fanns också två stora båtar.

Men det var något som gjorde att de stora båtarna inte lyckades hjälpa de som låg i vattnet. Så de i den lilla båten klättrade upp i de stora båtarna och hjälpte dem. Nu kunde de stora båtarna rädda folket i vattnet, så de kunde komma ombord på båtarna.

– Och vi förstod sedan att den ena av dessa båtar var Frälsningsarmén och den andra var LP-verksamheten, berättar Sebastian. Den dörren som har öppnats inom just det här området med de bortglömda barnen är så stor och vi är en liten församling så vi kan inte ta det själva.

Frälsningsarméns vision - att nå barn och unga och att möta behov

– I dag är behoven i Sverige och i Stockholm lika stora, eller större än de behov som William Booth, Frälsningsarméns grundare, såg i London på 1800-talet, menar Sebastian Stakset.

Detta arbete med de bortglömda barnen på ungdomsfängelser och SiS-boenden ligger helt i linje ed Frälsningsarméns kallelse.

– Där tänker jag att det så väldigt väl är kopplat till det som är vår vision för framtiden att nå barn och unga och att möta behov, säger Kjell Karlsten.

Text och foto: Jonas Nimmersjö