Sagan om Karl-Bertil Jonssons jul i samarbete med Frälsningsarmén

Biljetter till musikalen Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton finns att köpa på  www.ticketmaster.se.

Föreställningen ges på Filadelfia/Stockholm.

– Vänta lite, jag ska bara få en mikrofon fasttejpad på mig!

Anton Lundqvist ska snart gå in till publiken och grejar med mobiltelefonen för att höras bland scentekniker, sminköser och uppspelta kollegor. Men han svarar vänligt på alla frågor kring Karl-Bertil Jonssons julafton som musikal vars premiär gick av stapeln den 23 november på Filadelfia i Stockholm, specialskriven av Henrik Dorsin utifrån Tage Danielssons älskade saga. Han har precis fått sina fräknar målade och peruken satt på plats - och de karaktäristiska runda glasögonen som utmärker pojken som tar från de rika och ger till de fattiga, med Robin Hood som modell och dröm. Något som svenskar följt och relaterat till på teve ända sedan 1975.

Spelar en väldigt älskad karaktär

– Det känns fantastiskt! När vi skulle göra detta 2018 var jag rädd, teveprogrammet hade aldrig spelats på scen förr och vi visste inte hur det skulle tas emot. Skulle man tycka illa om oss? Karl-Bertil är en sådan älskad karaktär som de flesta har en relation till, säger Anton Lundqvist.

Denna gång känns det bara lyxigt, menar han. Efter ett långt påtvingat pandemiuppehåll tror han att det är viktigare än någonsin att komma samman och uppleva.

– Jag tror att vi är utmärglade på kultur. Vår föreställning innebär ju att 1500 personer julmyser ihop, kan man säga. Henrik Dorsin har ju också skrivit pjäsen som en dialog med publiken, och bjuder in att medverka genom sitt pågående samtal med dem.

Värma varandra i en mörk tid

Succén och de utsålda husen tror han beror på flera saker.

– Det här är en kall och mörk tid, då är det lätt att bara stänga om sig hemma. Det här innebär att släppa in och öppna upp. Nu värmer vi varandra en stund i salongen och sedan kan vi ge, inte bara ta emot. Det är så talande för vad julen är för många av oss, säger han.

Anton Lundqvist själv älskar att ge bort julklappar snarare än få, och är uppvuxen i en familj som betonade att det är viktigare att hjälpa andra än att shoppa. Nu tycker han samhället är mer segregerat än någonsin, med klassklyftor som bara växer.

– Det känns som att ni hjälporganisationer och andra bara blir viktigare och viktigare. Vi verkar barka iväg mot ett extremt egoistiskt samhälle och ju kallare det är, desto snävare blir det för de som har det svårt. Tänk då att vi får göra detta och sprida det goda budskapet! Vi som spelar vill titta på föreställningen ur en nutidspolitisk agenda, som Henrik Dorsin ofta gör. Var finns ”fattiglapparna” från sagan idag?

Glad över samarbetet med Frälsningsarmén

Därför är Anton Lundqvist tacksam över att föreställningen görs i samarbete med Frälsningsarmén, nu som för fyra år sedan.

– Jag är så glad för detta! Frälsningsarmén gör så otroligt mycket gott och det vore orimligt att spela att spela en pjäs som den här och inte göra något mer av det. Min egen erfarenhet av Frälsningsarmén handlar främst om musikaliska upplevelser. Jag har sett många konserter, ni är ju kända för er musikalitet!

Anton Lundqvist vill tro att det bor en Karl-Bertil Jonsson i alla barn, åtminstone om rätt förutsättningar ges.

– Jag har själv en fyraåring som reflekterar så klokt om sin omvärld att jag ibland undrar var han fått allt ifrån. Berättar man tidigt för barnen om rättvisa och att dela med sig tror jag det finns med hela livet, tror han.

Robin Hood och Jesus

Skådespelaren menar att det till viss del går att jämföra Jesus, kristendomens huvudperson, och Karl-Bertils idol Robin Hood.

– Jag tror att de såg på sina medmänniskor på ett särskilt sätt. Jag har själv full respekt för dem som tror och en av mina allra bästa vänner är präst. Kyrkan har så många styrkor med sin gemenskap och själavård till exempel, avslutar Anton Lundqvist och skyndar iväg mot scenen.

Vanna Rosenberg är Karl-Bertil Jonssons ”ömma moder” i föreställningen, som spelas till den 17 december i Stockholm

Varför är sagan så omtyckt tror du, Vanna?

– Den är nog så djupt rotad i den svenska folksjälen och har varit mångas bästa vän, en besökare i såväl koja som slott på julafton. En humanismens underbara lilla psalmbok, kryddad med värme, som Tage Danielsson förvaltade så väl. Henrik Dorsin plockade upp den stafettpinnen med sin kunskap och empati, och med modet att ta in den i vår tid. Det sorterar ut det viktiga åt dig – vad handlar julen om? Sedan tror jag populariteten också beror på legendariska Gunnar Svenssons musik så fint tolkad av Kalle Bagge.

Hur känns det att spela något som många känner igen?

– Känslan är otrolig fin och jag hoppas att vi alla i ensemblen har landat i varför vi gör den. Avsändaren i hjärtat ska vara rätt. För mig personligen infinner sig julens alla känslor, både de lyckliga och nostalgiska, redan vid de första ackorden med saxofonslingan. Tage lyckades skriva en historia som på ett sätt är daterad, men inom oss tidlös. 

Sagan om Karl-Bertil skrevs på 60-talet men skildrar 1940-talet. Vilka likheter finns mellan dagens samhälle och den tidens tycker du?

– Titlar finns fortfarande men nu har de andra namn. Jag tror att skammen med fattigdom är mycket större idag än under sagans tid. Klimatet har hårdnat, idag gömmer många undan sin utsatthet, men ändå är vår tids orättvisor ju så tydliga.

Vad tycker du om att er föreställning samarbetar med Frälsningsarmén?

– Det känns så bra och helt självklart! Den här historien får inte bli ett underhållningsspektakel, det ska vara förankrat i verkligheten. Ni på Frälsningsarmén verkar för de svaga, fattiga, utsatta. Vi vill tillsammans med publiken få känna efter hur fint det är att ge. Det är nödvändigt att lyfta blicken och bidra.

Vad är julen för dig?

– Julen öppnar upp för tacksamhet och vad det är att vara människa. Alla känslor får ta lite mer plats. Vi myser tillsammans men kylan och mörkret väcker även tankar på alla dem som inte är inne i det varma. Därför innebär julen också kontraster. Sverige har blivit ganska fattigt på traditioner, men jag tror vi behöver dem. Min uppväxt rymde alla sorters jular, vi reste runt mycket och hälsade på folk. Det var viktigt att ingen kände sig ensam.

Ser du dig själv som en troende person?

– Ja, det gör jag även om jag inte bekänt mig till någon särskild kyrka. Jag har ju rötter i både kristendom och judendom, gick i julotta med morfar när jag var liten och brukar gå i kyrkan med mina barn på jul. För mig har det varit viktigt att frigöra mig från historien och finna den plats där det finns frid och gemenskap, och där jag blir rofylld. Alla berättelser som kan föra fram den rena, klara, vackra eftertänksamheten högaktar jag och vill att alla ska återvända till.

Vad är din bild av Frälsningsarmén?

– Som tonåring brukade jag simma, och där fanns alltid en kvinna i en egen badhytt som lyssnade på radio och gick omkring med sin handduksturban. Någon berättade för mig att det var frälsningsofficeren och författaren Majken Johansson. Jag började läsa på om henne och blev så oerhört fascinerad. En god vän som varit engagerad i Frälsningsarmén och gått söndagsskola har berättat för mig om tamburinflickor och bibelberättelser i sand. Er historia och allt ni gjort intresserar mig.

Text: Carina Tyskbo

Foto: Robert Eldrim, Medljus.

Hjälp en person i utsatthet

Exempel på hur din gåva hjälper

• 50 kr Fika och gemenskap för en person i hemlöshet.

• 150 kr Mössa och vantar till någon som fryser.

• 300 kr Kläder till ett barn som lever i utsatthet.

• 500 kr Liten matkasse till en ekonomiskt utsatt barnfamilj.

• 1000 kr Stor matkasse till en ekonomiskt utsatt barnfamilj.