Hundra tusen kronor till Ukraina!

— Frälsningsarmén och flera andra kyrkor är små öar av humanitet där det inte handlar om att vinna eller tävla. Det behövs i vårt samhälle, mer än någonsin. Därför var det självklart för mig att medverka idag.

Det säger Stefan Sundström, mångårig och folkkär musiker och låtskrivare, medan han drar handen genom det långa håret och trycker kepsen tillrätta igen. Vi befinner oss på Frälsningsarméns kår Templet i Stockholm. Stefan är en av många artister som medverkar i kvällens fullsatta välgörenhetskonsert till stöd för Frälsningsarméns hjälparbete i Ukraina.

— Jag har samarbetet med ”Frälsis” flera gånger tidigare, uppträtt för hemlösa och missbrukare och spelat in en skiva -99, min enda dubbla platinaskiva faktiskt, fortsätter han och ler brett.

Viktigt visa på ett välkomnande samhälle

Stämningen i ”green room” är avspänd och hjärtlig. Artister ur Sveriges musikelit fikar, småpratar, klinkar på instrument och väntar på att få gå upp på scen. Alla ställer upp gratis. På en teveskärm visas den pågående konserten – just nu förbandet i form av Templets Minibrass med barn och unga från kårens hornmusikverksamhet.

Stefan Sundström berättar om sångerna som han strax ska framföra tillsammans med den iranske artisten och Taube-stipendiaten Päyam, som valt att tolka musikskatter som ”Så skimrande var aldrig havet” med traditionell sångstil och på instrumentet sitar. Stefan påminner om långvariga pågående krigshärdar i exempelvis Mellanöstern. Själv har han spelat både i Bosnien och Moskva.

— Det här kriget är så allvarligt. Men det är viktigt att inte kollektivt bestraffa eller anklaga hela det ryska folket när det handlar om en farlig man. Vi alla måste måna om ett välkomnande samhälle nu, säger han.

Frälsningsarméns pågående arbete i Ukraina

Nu kliver kvällens konferencier, poeten och artisten Bob Hansson, upp på scenen och hälsar publiken välkommen. Vid hans sida finns Christian Lerne som är Frälsningsarméns talesperson för Ukrainakrisen. När Christian informerar om det akuta nödläge Ukraina befinner sig i, blir det knäpptyst i publiken. Många är påtagligt berörda av allvaret.

— Frälsningsarmén arbetar på nio platser i Ukraina och även i de omkringliggande länderna. Men just den här insamlingen går till de förnödenheter som behövs inne i landet, säger han medan kamerorna rör sig över rummet. Konserten sänds även direkt på Youtube med möjlighet att swisha sin gåva hemifrån.

På väggen visas bildspel från arbetet, där personal i Frälsningsarméns röda västar delar ut mat och dryck. På flera bilder snöar det ymnigt när armarna sträcks mot kvinnor, äldre och barn.

Papper och kritor till barn i skyddsrum

— Vi erbjuder sovplats, skydd, mat, köksutrustning, kläder, blöjor och andra sanitetsprodukter, fortsätter Christian Lerne. Men också sådant som papper och kritor till barn som väntar i skyddsrum. Vi informerar även om hur de flyende kan undvika att hamna hos människohandlare. När kriget är över kommer vi att finnas med under återuppbyggnadsfasen av landet, fortsätter han.

”Demokrati måste man värna om”

Bakom kulisserna sitter Helen Sjöholm och Anna Stadling, som förutom att vara musikerkollegor är vänner ända sedan uppväxtåren i Sundsvall. De är båda skakade av de senaste veckornas händelser.

— Demokrati är inget som bara flyter på, det måste man värna om, säger Anna Stadling.

Om en dryg timme ska de två stå i det blå- och purpurfärgade scenljuset och framföra ”När allt det här är över” skriven av Anna Stadling själv, följt av Bruce Springsteens ”Working on a dream”. De talar om oron för det som händer i Ukraina, hur farlig och opålitlig situationen blivit.

— Vi tar så lätt vår frihet för given, säger Helen Sjöholm. Det som händer nu är riktigt allvarligt.

Båda artisterna är mammor och delar hur man som förälder kan känna när kvinnor och barn tvingas på flykt så pass nära vårt eget land. Lusten till musiken är oerhört viktig också i oroliga tider. Även om det kan kännas futtigt att komma med en sång när behoven är så enorma.

Bygga drömmen om att det onda ska ta slut

— Men det här är vad vi kan göra, och då gör vi det. Flera av mina sånger är skrivna i samband med egna livskriser men har fått betyda mycket också för människor i andra slags kriser. Så det vill jag gärna medverka till, menar Anna Stadling.

-Ja, vi måste bygga drömmen om att det onda ska ta slut. Och då måste vi alla hjälpa till så mycket vi kan, säger Helen Sjöholm. Ord som hon snart ska upprepa inför publiken innan den välbekanta sångrösten klingar ut över Templet, kåren som blev Frälsningsarmén i Sveriges första 1882 och som sedan dess möter personer i utsatthet varje vecka, året om, med mat, kaffe, stöd och gudstjänstliv.

Konkret hjälp till utsatta ges på kåren

Om det berättar Daniel Back när han intervjuas av Bob Hansson. Daniel är ansvarig för det sociala arbetet på Templets kår och som svar på frågan vad människor kan hjälpa till med förutom att swisha pengar har han flera förslag:

— Här på Templet kommer vi behöva konkret hjälp nu när de ukrainska flyktingarna börjar anlända. Vi ska troligtvis ha extra öppet och erbjuda mat och hjälp med att orientera sig i det svenska samhället. Kanske känner du någon som kan tala ryska eller ukrainska och kan tolka? Det kommer att behövas, säger han.

Uppmuntrar att erbjuda bostad till flyktingar

Daniel Back understryker hur både regeringen och Migrationsverket trycker på att denna kris inte kan lösas enbart från myndighetshåll. Civilsamhällets insatser kommer att bli väldigt viktiga.

— Jag vill uppmuntra dig som tittar att ta kontakt med din stadsdel eller kommun om du har rum över, en tom sommarstuga eller andra kontakter. Gör verklighet av din intention. Vi behöver alla tillsammans ställa oss upp och hjälpas åt, eller hur? utropar han och får rungande applåder till svar.

På scen förbereds nu för artisten Jonatan Johansson, som i ett skimrande scenljus sjunger den innerliga sången ”7 April”, som handlar om terrordådet på Drottninggatan för snart fem år sedan. Allvaret blandas med den hoppfulla känslan i lokalen, en tråd som löpt genom hela kvällen.

Kollegorna i Ukraina hittills överlevt

Efter dryga två timmars konsert sammanfattas kvällen. Christian Lerne berättar hur Frälsningsarméns kollegor i och kring Ukraina varje vecka möts via dator. Numera inleds mötena med den ovana frågan: ”Har alla överlevt? ”

— Och hittills har de överlevt. Vårt tack till alla som medverkat här ikväll är inget vanligt tack. Det kommer långt inifrån hjärtat också från alla dem som finns på plats i Ukraina, säger han om de drygt 100 000 kronor som kommit in under kvällens gång.

Initiativtagaren glad efter kvällen

Med solrosbuketter i famnen sjunger alla artister under ledning av Erik Palmqwist låten ”One” av U2. Publiken jublar och applåderna håller i sig länge. Senare berättar en trött men glad Magnus Helmner, initiativtagare tillsammans med Eric, om hur otroligt snabbt konserten gick från vision till verklighet. Inom ett dygn hade alla artister tackat ja. Planeringen har dessutom flutit ovanligt smärtfritt.

— Alla medverkande har tackat mig nu efteråt. Dels ville de göra något konkret och dels längtade alla efter att få spela efter den långa pandemin, säger han.

Magnus Helmner tycker att musikens budskap smälte samman fint med Frälsningsarméns uppmaning att ge av sig själv till de utsatta.

Alla kan användas av Gud för det goda

Något som kårledaren på Templet, Arne Vaukula, håller med om, när han flyttar stolar i kyrksalen som nu ska ställas om till församlingens vardagsliv.

— Det var en helt fantastiskt kväll med många goda insatser! Dels initiativet i sig, dels alla artister, ljud, ljus och film och så alla våra volontärer.

Det är hans övertygelse att alla medverkande ikväll blev använda av Gud för det goda.

— Personer som inte är uttalat kristna kan ändå göra sin ”gudstjänst” genom att hjälpa andra, tänker jag.  Och nu har vi alla bidragit till att utsatta och flyende i och kring Ukraina fått hjälp, säger Arne Vaukula.

Text: Carina Tyskbo
Foto: Jonas Nimmersjö