En fristad i Lettland för ukrainska flyktingar

Många av dem som kommer till Lettland har tagit vägen via Ryssland och sedan staden Cherson i södra Ukraina evakuerades har det under de senaste månaderna ofta kommit fem busslaster om dagen till Frälsningsarméns flyktingcenter i Riga. Den ansvariga för arbetet är Anzhelika Kryvenko som själv fick fly från Sorokine i Ukraina i mars 2022.

– Jag vet precis hur de jag hjälper känner sig, uppgivenheten och rädslan över hur det ska gå. Jag och volontärerna som arbetar har lidit på samma sätt och vi vet själva hur det är att be om hjälp. Situationen är fortfarande jobbig men jag har kommit till en plats där har jag nått en acceptans över det som hänt och jag och min familj har bestämt att vi ska stanna i Lettland, säger Anzhelika.

Två matkassar i veckan till 800 familjer

Frälsningsarméns hjälparbete för ukrainska flyktingar i Riga började med att man erbjöd tre familjer boende i kårens lägenheter och den befintliga personalen delade ut mat till andra som kom. Men i takt med att antalet människor på flykt ökade under våren insåg man att det behövdes en särskild anställd för att koordinera arbetet.

Anzhelika anställdes för att bistå med matutdelning, kläder och hygienartiklar till fler än 1000 personer i veckan. Besökarna kan även få samtalshjälp och praktisk hjälp om hur livet i Lettland ser ut. Till en början finansierades hjälpen med Lettlands egna medel men i april blev kostnaderna för höga så numera kommer en tredjedel av hjälpen från Sverige.

– Vårt mål är att kunna ge till alla som behöver, säger Anzhelika.

Antalet personer som söker hjälp har varierat under året. I april var siffran 5350 personer och sammanlagt har Frälsningsarmén i Lettland hjälpt fler än 19 000 familjer som flytt från Ukraina. När läget i Ukraina sett lugnare ut har människor försökt återvända till sitt hemland men många kommer tillbaka till Lettland då de inser att det i dagsläget är väldigt svårt att bo i Ukraina. På många ställen finns ingen el, vatten eller värme.

De senaste veckorna har Frälsningsarmén i Lettland delat ut matkassar två gånger i veckan till 800 familjer och dagligen kommer ca 50 personer för att få bröd.  En gång i månaden får familjerna ett hygienpaket och en gång i månaden delas blöjor och våtservetter ut.

De hjälpsökande är rädda

Tacksamheten från de hjälpsökande är stor. På centret finns en dagbok som de får skriva i. Anzhelika börjar läsa högt från den och tårar både från henne och två volontärer börjar rinna längs kinderna.

– Vi gråter för vi kom på samma sätt, var rädda för att bli utkastade. Därför förstår vi också hur viktigt det är viktigt att vara snäll och mänsklig mot dem vi hjälper. Människor som är desperata kan vara arga och få utbrott. Vi som hjälper måste komma ihåg att det inte är sådana de egentligen är utan vi måste ändå visa ett vänligt bemötande. När personen lugnar ner sig kan vi prata, säger Anzhelika.

Förutom de mest basala behoven erbjuder även fyra frisörer från Ukraina gratis klippning till dem som flytt, något som fler än 500 personer tagit del av sedan i somras. En psykolog finns också på plats för samtal både med besökare och volontärer. Behoven sedan i våras har till viss del ändrat karaktär. Å ena sidan är behoven samma, alla måste äta och kunna tvätta sig och barn behöver blöjor, men nu kommer också fler som ber om köksattiraljer, sängkläder och mat till sina husdjur som de kunnat hämta från Ukraina.

Bland de starkaste minnena nämner Anzhelika en förälder som ringde till centret för att hennes dotter ville att mamman skulle tacka för att hon inte behövde somna hungrig den natten. Även glädjen i barnens ögon när de får en leksak är något hon aldrig kommer att glömma.

– Min egen dotter är 6 år gammal. Hon behövde lämna många leksaker i Ukraina och hon blev så glad när hon fick leksaker här, så att få göra även andras barn glada är fantastiskt, säger Anzhelika.

Det tuffaste tycker hon är att se ögonen hos människor som är desperata, särskilt gravida kvinnor utan sin familj som inte vet hur de ska ta hand om det kommande barnet och de äldsta som kanske inte har någon anhörig i Lettland. 

– En äldre kvinna ringde till oss och ville boka en gratis klippning. Hon sa att det var för att hon ville dö vacker, säger Anzhelika.

Text: Kiki Broms
Foto: Frälsningsarmén i Lettland