Ungas hälsa riskeras med besparingar

Debattartikeln publicerades på jp.se den 2 april 2019

Enligt Socialstyrelsen har psykisk ohälsa hos barn mellan 10-17 år ökat med över 100 % på tio år, 2006-2016. I åldrarna 18-24 år är ökningen närmare 70 %. Det är bara ett par exempel. Samtidigt blir köerna till olika instanser där barn och unga får hjälp allt längre. Elevhälsovården vittnar om en markant ökning av skolbarn som söker deras hjälp på grund av ångestproblematik och annan psykisk ohälsa. Bilden förstärks även av Bris (Barnens rätt i samhället) senaste larmrapport om ökningen av barn och ungdomar som kontaktar Bris bland annat utifrån självdestruktivt beteende och självmordstankar.

Samhället har i dag några av förklaringarna till varför det ser ut som det gör men vi har ännu inte hela bilden. Det vi vet hjälper, för att den psykiska ohälsan bland barn och unga inte ska öka ytterligare, är ett fortsatt outtröttligt, förebyggande arbete.

På Vårsols Familjecenter (VFC) i Jönköping, som drivs av Frälsningsarmén, har vi i 18 års tid arbetat med barn och deras familjer som lever i svåra livssituationer. Varje år får cirka 200 barn, unga och deras familjer stöd och hjälp. Bakgrunden kan vara att en förälder har psykisk ohälsa, svåra separationer eller att en förälder eller syskon avlider. Vi ser vilken betydelse samtalen på familjecentret har för barnen, hur de får hjälp att bearbeta det de upplevt och får insikt om att de inte är ensamma om att leva i tuff livssituation. Vi ger även barnen kunskap, stärkt självkänsla och handlingsstrategier vilket gör dem bättre rustade för livet. Genom forskningsrapporter vet vi att vårt arbete förebygger psykisk ohälsa hos de barn och unga som vi möter.

Under åren har Frälsningsarmén bekostat verksamheten till största delen med stort ekonomiskt stöd från Region Jönköpings län och Jönköpings kommun. Det ekonomiska stödet har varit avgörande för att verksamheten kunnat växa till vad den är i dag med all kompetens, kunskap och erfarenhet vi samlat på oss. Men det har också varit en tydlig signal från tunga samhällsaktörer och politiker att det vi gör är viktigt. Att vårt arbete gör skillnad. Men nu får vi besked som gör att vi är oroade för framtiden.

När nu Jönköpings kommun, med hänvisning till brist på pengar, tvingas dra in på verksamheter som inte är lagstyrda, förlorar familjecentret drygt 80 procent av bidraget från kommunen. Verksamheten kan till viss del fortsätta möta barn och unga i svåra livssituationer men nu med möjlighet att ta emot ett betydligt minskat antal. Detta kommer att få konsekvenser. Den målgrupp som kommunen framförallt har bekostat är barn vars föräldrar har separerat. Dessa barn kan under flera år leva i en konfliktfylld vardag innan föräldrarna tar steget att dela på sig. Efter separationen kan problemen fortsätta genom att föräldrarna inte kommer överens med varandra, till exempel om hur boendet för barnen ska se ut. På VFC har vi haft möjlighet att ta emot barnen men även föräldrar som separerat för att hjälpa dem till fortsatt samarbete runt barnet, och även kunnat erbjuda föräldragrupper för separerade föräldrar.

Vi förstår att många slåss om de bidrag som kommun och region kan bistå med. Ännu en organisation som gnäller, kanske någon tänker. Det handlar inte om det. Frälsningsarméns sociala arbete i Jönköping står inte och faller med det ekonomiska stödet till VFC. Problemet är att situationen för många barn och unga gör det. Frälsningsarmén är en icke vinstdrivande organisation med begränsade resurser som redan i dag investerar mycket och bidrar med ideella krafter på många håll. Men vi behöver hjälpas åt för att det ska vara långsiktigt hållbart.

Ett av mina favorituttryck kommer från rollfiguren Sally Santesson i serien ”Sally” av Ulf Malmros. Hon säger ”Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke”. Det ringar in precis det jag vill säga. Det är omöjligt att få ner antalet barn och unga som mår dåligt och lider av psykisk ohälsa genom att göra besparingar på förebyggande insatser till målgruppen.

Om kommunen fortsätter dra ned på förebyggande arbete för barn och ungas psykiska hälsa kommer det komma surt efter. Det som kostar 10 000 kronor i dag kommer om några år innebära en kostnad som inte går att sätta en prislapp på eftersom det mänskliga psykiska lidandet, både för individen och för nära anhöriga, inte går att mäta i kronor och ören.

Samhället kan inte bara stå och se på när fler och fler barn och unga mår allt sämre. Vi behöver agera nu!

Ann-Charlotte Jernberg
Verksamhetschef, Vårsols familjecenter