Ta ungas existentiella behov på allvar

När jag arbetade som kårledare fick jag en dag ett samtal från en mamma som med desperation i rösten utropade: ”Du måste hjälpa mig prata med min dotter. Hon har så många frågor om Gud!”. Vi bestämde en tid när vi satt ner och fikade medan jag och den sexåriga tjejen pratade om livets stora frågor.

Vem är Gud? Varför dör man? Hur kom jag hit? Hur hänger det ihop med Gud, Jesus och den helige Ande?

Att sexåringar har många frågor är ingen nyhet men faktum är att barn och unga i alla åldrar bär på stora frågor. Vem finns där redo att möta och lyssna? Är vuxenvärlden beredd? Har samhället resurser?

Hör existentiell och psykisk hälsa ihop?

Vi hör ständigt rapporter om växande psykisk ohälsa hos barn och unga. Psykisk ohälsa kan ta sig många olika uttryck såsom stress, fobi, ångest eller nedstämdhet. Det kan leda till missmod, isolering och utanförskap. Det finns självklart många olika orsaker till psykisk ohälsa. Det talas om att den oro som finns i vår omvärld i form av exempelvis krig, klimatkris och kriminalitet också är en del av unga människors mående. Vi behöver på allvar ställa oss frågan ”Finns det ett djupare grundläggande behov som gör att barn och unga mår dåligt?” Kan det vara så att existentiell hälsa och psykisk hälsa hos barn och unga hör ihop?

Existentiell hälsa beskrivs som förmågan att skapa sammanhang och meningsfullhet i livet. Existentiella frågor innebär frågor om livet, döden, kärleken, smärta, ondska och meningen med livet. Dessa frågor kan också definieras som livsfrågor. (Klingenberg & Lövheim, 2019)

Detta har betydelse för existentiell hälsa

Världshälsoorganisationen (WHO) har identifierat följande åtta teman som har betydelse för människors existentiella hälsa:

• Upplevelse av sammanhang,
• existentiell styrka och kraft,
• tillit som livskraft,
• meningen med livet,
• upplevelse av helhet,
• harmoni och inre lugn,
• upplevelse av förundran och
• förhoppning.

Jag har i mitt arbete bland barn och unga sett att många saknar flera av dessa bitar i sina liv.

Redskap för existentiell hälsa

Barnkonventionen slår fast att barn har rätt till andlig utveckling. Ger vi barn i Sverige de redskap de behöver för att möta sina existentiella behov? De behöver trygga platser där det finns utrymme att samtala om livsfrågorna. Inte minst behöver barn och unga få chans att sätta ord på vad de tänker, känner, tror och upplever. För att tala om existentiella frågor behöver man ett språk för det. Är lärare, psykologer, skolsköterskor, läkare och kuratorer som möter våra barn och unga förberedda för att också ta in den existentiella dimensionen? Eller undviker man detta för att man inte har tillräcklig kunskap?

Existentiella frågor - kyrkans hemmaplan

Vi i kyrkan har mycket att bidra med på detta område. När det gäller existentiella frågor är vi på hemmaplan. Om vi vill ta barns och ungas psykiska ohälsa på allvar behöver vi erbjuda våra tjänster och finnas till hands för att lyssna. Vi kan också ge stöd åt andra yrkesgrupper som möter barn och unga. Vi kan ge redskap och ett språk för att hantera livsfrågorna. Vi kan erbjuda barn och unga en trygg plats att utforska de stora frågorna tillsammans med människor som har tron som en naturlig del av sitt liv.

Tro är aldrig ett färdigt paket med en lära som bara kan lämnas över från generation till generation. Tron är en livspraktik, ett praktiskt handlande. En livsrytm som ger trygghet och som involverar både tanke, ord och handling. Därför är förebilder som lever med en tro ovärderliga för den yngre generationen. Dessa förebilder finns i kyrkan.

Text: Ewa-Marie Kihlagård, biträdande programchef

Debattartikeln är publicerad i tidningen Stridsropet nr 4 - 2023