Sveriges största fall av människoexploatering

Debattartikeln publicerades i Dagens Arena den 11 september

Corona har inte minskat utsattheten, däremot är myndigheternas beredskap nästintill obefintlig och brottsofferperspektivet saknas helt. Det visar en aktuell förundersökning gällande ett 50-tal bulgariska män, kvinnor och barn som rekryterades till Sverige för att exploateras i bärplockning. En insats gjordes av polis och sociala myndigheter i Norrbotten men endast en mindre del av gruppen identifierades som utsatta. Alla dessa potentiella brottsoffer lyder under samma regelverk och ansvariga myndigheter som om vi skulle hittat 50 svenska medborgare inom någon form av människohandel, säg prostitution. De har rätt till medicinsk vård, materiellt understöd och information om sina juridiska rättigheter.

Myndigheterna på plats gjorde vad de kunde med den kompetens och de resurser de hade. Kritiken ska i stället riktas utan mot dem som inte var på plats. Var fanns Jämställdhetsmyndigheten och beredskapen från vår nationella polismyndighet och svensk regering?

Bärsäsongen sammanfaller med semestertider. Människor exploateras sällan där det finns full polisstyrka eller bemannad socialtjänst. De senaste åren har Frälsningsarmén på våra traffickingcenter och skyddade boenden mött allt fler utsatta för arbetskraftsexploatering. Många av dem har livsberättelser som de inte vågat anförtro myndigheter förrän de blivit utlovade en trygg zon. Därför måste rättighetsperspektivet komma först.

I det aktuella fallet blev ett 35-tal personer strandade i Stockholm i väntan på hemresa och det var här som vi, tillsammans med regionskoordinator och advokatbyrån Brottsbyrån, bistod med praktiskt stöd och juridisk information. Vi fick lyssna till många starka berättelser och flera ville polisanmäla. Nu inväntar vi att åklagare tar vid. Det viktiga är att ärendet inte läggs ner, vilket skedde sommaren 2020 då 91 personer misstänktes vara utsatta i samma situation.

Människoexploatering är ett kompletterande brott till människohandel sedan 2018. Lagen syftar till att skydda utsatta från exploatering i tvångsarbete, orimliga arbetsvillkor med mera. Rapporter från Riksrevisionen och Östersjöstaternas råd har 2020 påtalat stora brister i hanteringen av dessa ärenden på den svenska arbetsmarknaden. Utmaningarna är flera: avsaknad nationell samordning, oförmåga att tillämpa lagen, utreda brotten och ge stöd till brottsoffren.

Mitt framför ögonen ser vi nu Sveriges hittills största arbetsexploateringsfall. Regeringen behöver uppdatera sin handlingsplan mot människohandel av alla former, med tydliga åtgärder:

• Nationell styrning med akut beredskap i människohandelsärenden med större antal utsatta.
• Varje ärende som hanteras ska utvärderas gemensamt med aktuella samverkansaktörer för att säkra lärdomar och belysa brister i närtid till utförd insats.
• Jämställdhetsmyndighetens stödtelefon ska vara bemannad 24/7, varje vecka året runt.
• Polisen ska i dessa ärenden kunna ingripa utifrån ett nationellt perspektiv, för att säkra att de resurser som krävs kan användas i lokalpolisområdet. Tillsätt ett resursteam för detta.
• Alla människohandels- och människoexploateringsärenden ska hanteras av Åklagarmyndighetens riksenhet mot internationell organiserad brottslighet där det finns kompetens i dessa frågor.
• Sveriges Manual vid Misstanke om Människohandel ska implementeras i praktiken. Brottsoffrets rättigheter måste lyftas fram, bland annat ett särskilt barnperspektiv, rätt till materiellt understöd, medicinsk vård, rätt till betänketid, information om ett frivilligt återvändandeprogram och rätt till juridiskt målsägandebiträde.
• Ett hållbart nationellt stödprogram ska tillsäkras med tillgång till specialiserade boenden för alla personer oavsett ålder, kön eller form av utsatthet.

Madeleine Sundell, jurist och nationell samordnare mot människohandel på Frälsningsarmén

Lovisa Landälv, Frälsningsarméns Traffickingcenter Safe Havens, Stockholm

Juni Livion, jurist och målsägandebiträde, Brottsbyrån